Detta är en fars med de traditonella ingredienserna av felaktiga identiteter och deras vansinnigt roliga konsekvenser, men den har även ett starkt politiskt budskap. Den är skriven av Nobelprisvinnaren i litteratur, Dario Fo, och den första produktionen spelades 1981 under dess italienska originaltitel, “Clacson, Trombette e Pernacchi” (Claxon, Trumpeter och Hallon).
Den påhittade berättelsen cirkulerar runt en riktig politisk figur, Gianni Agnelli, VD för Fiat från 1966 till 2003. När den rike Agnelli blir vanställd i ett misslyckat försök till kidnappning, blir han räddad av den ödmjuke Antonio, en av hans anställda på Fiat. Antonio flyr scenen när folk börjar skjuta mot honom, och lämnar sin jacka på Agnellis kropp. Den inflytelserike Agnelli förs till sjukhus med Antonios jacka, där han av misstag får sitt ansikte rekonstruerat likt den stackars Antonio. Kaotisk förvirring följer då Antonio finner sig själv huvudmisstänkt i en planerad kidnappning mot sig själv.
